Borrelios fås från Ixodes ricinus som är en fästing som förekommer i stora delar av Sverige. Borrelios är en i Sverige relativt vanligt förekommande fästingburen infektion. Ibland kan infektionen hittas på katt.

Smittoämne och smittvägar

Borrelios orsakas av en spiralvirden bakterie en s.k. spiroket som tillhör gruppen Borrelia burgdorferi. Både människor och djur smittas via bett av infekterade fästingar. Undantag finns beskrivet i litteraturen där en dräktig tik som var smittad förde över smittan till hennes foster.

Hos hund har man hittat minst sex olika Borrelia arter men alla förekommer inte i Sverige.

Borrelia hos människa är betydligt vanligare än TBE. Man räknar med att i Sverige smittas ca 10 000 personer varje år. På Smittskyddsinstitutets hemsida kan man få råd och hitta information om Borrelios hos människa.

Uppkomst av sjukdom och symtom

Fästingen kan föra över smitta efter att den sugit blod under 1-2 dygn. De flesta infekterade hundarna (upp till 90%) utvecklar aldrig symtom. Hos ett fåtal djur vandrar bakterien från huden till bindväv, inklusive leder som finns i närheten av fästingbettet. Sjukdom utvecklas hos dessa individer, troligen delvis som en följd av en inflammation.

Inkubationstiden är 2-5 månader.

Hos de hundar som utvecklar symtom ses inom 1 v. ofta hudrodnad vid platsen för fästingbettet. Hälta, stelhet och svullna ömma leder. Hältan kan variera i styrka och kan "vandra" mellan olika ben. Feber, aptitlöshet och slöhet förekommer. Mer ovanliga symtom är hjärtflimmer och centralnervösa symtom.

Hos katt finns Borrelios beskrivet i mycket bergränsad omfattning.

Diagnos

Borrelios är hos hund och katt ofta en svår diagnos att fastställa.

Symtom
Serologisk undersökning (blodprov)
Laboratoriet söker efter antikroppar mot Borrelia burgdorferi. Ett negativt provsvar betyder i de allra flesta fall att djurete inte är sjuk.

Ett positivt resultat betyder att djuret någon gång har infekterats. Upp till 90% av de hundarna som infekteras utvecklar aldrig sjukdom därför är värdet av ett positivt resultat begränsat.

Antikroppar som djuret utvecklat efter att ha blivit infekterad av en fästing kvarstår i åratal och djuret kan återinfekteras.
Om en hund har höga nivåer av antikroppar vid första undersökningen är det ingen idé att ta flera blodprov, oavsett om hunden behandlas eller inte.
Att ta blodprov på en hund som inte har några symtom är inte heller någon idé.

PCR-undersökning Laboratoriet letar efter bakterien i ledvätska som veterinären har tappat ur från en infekterad led. Trots metodens höga känslighet utesluter inte ett negativt provsvar Borrelios om symtom finns. En hudbit som är taget från det ställe där den infekterade fästingen sög blod utgör ett bra provmaterial, men i praktiken är det oftast omöjligt att i efterhand veta var på hunden fästingen satt.

Behandling

Antibiotika i 3 v. har oftast god effekt ibland kan behandlingstiden behövas förlängas. De flesta djur som drabbats av sjukdomen tillfrisknar helt. Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Risk finns för att djuret kan bli återinfekterat.

Förebyggande

Det finns inget vaccin motBorrelia burgdorferi tillgängligt i Sverige för djur. Förebyggandet består av en regelbunden genomgång av djurets päls för att avlägsna fästingar, innan de hunnit överföra infektion, i kombination med framförallt veterinärmedicinska preparat som repellerar eller avdödar fästingarna.